Per och Helena - Jazz på The Hub

Så hade alla Dixie Dreamare åkt hem och fr. o. m. midsommarafton blev vi lämnade "ensamma" i denna stora stad. Ingen katastrof! På midssommarafton tar David (en av Pers arbetskamrater tillika vår granne) med oss till IFC - International Friendship Center. Där dansar vi små grodorna med några Japaner som gillar att umgås med västerlänningar. God midsommarmat fick vi också! Köttbullar, sill, knäckebröd, Janssons Frestelse!!! Det smakade fantastiskt. Inte nog med denna kväll! Dagen efter var vi bjudna på ännu ett midsommarkalas hos Toru och Maria (två gamla Lithe blåsare som vi även våldgästade med Dixie Dream!). Där fick vi ännu en gång frossa i sill, nykokt potatis, gräslök (eller åtminstone nånting liknande) hårt bröd och Skåne, OP, Bäska Droppar etc. Därför var vi tvugna att vila oss ordentligt på söndagen så att Per skulle vara pigg och alert på måndagen, första dagen på nya jobbet.

Efter några dagar på jobbet blev Per sjuk och var tvungen att stanna hemma. Detta orsakades troligtvis av vår "air-conditioner"! Fullt blås och tunnt täcke (Helena hade tjockt täcke = inte sjuk!) är inte att rekommendera. Numera har vi vant oss! Så sjuk var dock inte Per att vi inte kunde förflytta oss till stadsdelen Asakusa på nästa lördagkväll för att lyssna på Jazzorkestern "New Orleans Naughties som spelade på The Hub! Detta är inte vilken orkester som helst utan den som Mats Bruzæus (Teknisk Attaché i Tokyo och Pers chef) sporadiskt har spelat med de senaste fyra åren. Nånting sade han troligtvis till bandmedlemmarna för vi blev båda två uppdragna på scenen för att spela med "grabbarna". Helena sjöng och Per spelade både klarinett och banjo. Allt till publikens förtjusning! Hela orkestern förflyttade sig senare även ut bland publiken och det hela blev en mycket uppsluppen tillställning. Inte trodde man att Japanerna kunde vara lika tokiga som svenska studentmusiker!