Meiji Shrine...
Söndag 1996.07.14     


Plötsligt ringde Pelle Krocket från sitt rum på Dormitoriet i Ashigara. Han hade fått korn på två norrländskor och undrade om vi var intresserade att sammanstråla för att umgås en helg i Tokyos myllrande stadsliv. Självklart. Vi stämde träff vid Meiji Shrine i Yoyogi park. Alldeles bredvid den gata som inte längre stängs av för att de japanska tonåringarna skall kunna få leka punkrockare för ett par timmar för att genast byta om till kostym igen och åka hem till den råa fisken.

Sagt och gjort. Vi rullade iväg med tunnelbanan, det överlägset bästa sättet om man ska långt i stan. Taxi kan man glömma. Rätt dyrt men framförallt kan inte chaufförerna varken svenska eller vägen. Bil har vi ingen och cykel bara en. Men man blir genomblöt bara genom att trampa nedför garageuppfarten från huset, och den är brant! Näe, tricken är bäst! 180 pengar för nästan hela innerstan. Och det tar en halvtimme eller så om det rullar på. Ta bort två nollor och multiplicera med 6. 180 minus två nollor blir 1,80. Gånger sex blir ungefär tolv spänn. Helt OK!

Väl där började vi med en klunk vatten ur templets hälsobrunn. Sen letade vi efter Pelle Krocket. Vi hittade inte honom men väl två norrländskor. Fast vi vågade inte gå fram till dem. Istället kollade vi in templet och tog lite bilder med Casion. Plötsligt dök ett bröllop upp i ena hörnet. Röda parasoller och massor med folk i procession. De gick tvärs över gården och svängde majestätiskt in under trätaket. Sen körde de själva ceremonin och alla verkade nöjda. Vi strosade under taket en stund för där var det skugga. Folk stod och klappade i händerna, kanske för att skrämma gudar eller för att kolla ekot...Who knows! Plötsligt fick Per ett ryck och gick fram och sa hej till norrländskorna. "Väntar ni på Pelle Krocket?" Jäpp. "Heter du BoB?" Jäpp. Det var bara den ena som var norrländska, nämligen Helena. Den andra var smålänning och hette Maria. Vi babblade på och rätt var det var kom Pelle Krocket lommande under tempelporten.

Han såg glad ut trots att han var en timme sen. Han hade letat efter en kontaktlins på stationen i Kozo visade det sig. Han och tolv japaner hade letat i en halvtimme när plötsligt en japansk gubbe på en bänk tio meter bort pekar framför Pelles fot. Och mycket riktigt, där ligger linsen! Hurra hurra! Ingen fick hittelön. Snålpelle! Pelle Korkad satte världsrekord i tempelvisitation. 4 sek. Sen bar det iväg mot svarta gatan (se bil nedan). Tips från David, en av stipparna på STATT, att ALLA tonåringar hänger på denna gata och köper junk. Måste kollas. På vägen dit gick vi förbi resterna av punkkonserterna (se bild till vänster). Militäruniformer och rött hår. Till och med de japanska turisterna tog kort på dessa människor med elgitarrer, sminklådor och hårsprejsburkar.

Efter vi kryssat genom havet av tonåringar blev vi erbjudna att gå på rockkonsert på ett tak, men vi var för hungriga. Därför tog vi oss en bit mat och glömde bort tiden och missade konserten. Sen råkade vi berätta för de småländska norrländskorna, som tyvärr inte hade några baddräkter med sig, att Svenska ambassaden har swimmingpool och japansk badavdelning. De blev helt upphetsade och lugnade inte ner sig förrän en vecka senare när de hade fått bada. Men det är en annan historia. Istället bläddrade vi i Helenas Tokyobok och hittade kejsarparken. Snabb tunnelbana för att komma fram för sent. Istället hamnade vi i en annan park bredvid och där köpte vi glass, respektive efterlängtad pilsner som man skulle ha gått och satt sig och tagit för länge sen. Man ska aldrig underskatta en bärsabira när det är 35 grader och solen skiner som ett jehu!

     Skapad: 1996-08-02 av Per och Helena  (helbob@helbob.com). Uppdaterad: 1996-11-17