Helena och Per i Japan - Bad på ambassaden.

Så var det då änteligen dags för de små liven som gått omkring och längtat så länge (se en massa andra äventyr före detta) att äntligen få slänga sig i det svalkande bassängvattnet på svenska ambassaden i Tokyo. Ambassaden är inte så gammal. Och man hade världens röta när man byggde den. Japanen som äger marken runt omkring skulle bygga höghus med lägenheter. Det finns regler i Japan om något slags luftkvot vilket innebar

att om han lovade att inte bygga på marken som han köpte och som ligger runt ambassaden, kunde han bygga högre på sina dyra hyreshus och tjäna några extra millar i månaden. För marken fick sverige råd med lite andra ambassader i världen samt dessutom lyxade man till det ordentligt just i Tokyo. Och därför kunde vi ägna några timmar åt att ha det bra i relaxingavdelningen. Vi inledde emellertid med en bad-korv på Dotour som ligger i backen upp från Kamiyacho, T-banestationen som Per kliver av på när han åker till jobbet om han inte åker cykel.

Det var tur att vi satte i oss lite extra näring och kraft, för det fanns bara en uppsättning badleksaker så gissa om det blev krig om badringen, basketkorgen och den gula bollen. Men BoB som är tyngst satte sig snabbt

i ringen och sjönk ner ordentligt så den var det omöjligt att komma åt. De spädare badarna fick nöja sig med vattenbasket. Plötsligt kom Helena ihåg att det finns en undervattensstråle som man kan ha för att slippa simma fram och tillbaka. Istället kan man trycka på knappen så att de dubbla strålarna på 30 cm djup startas och ligga och simma mot dem. Två meter från kanten är lagon. Då blir det rätt kraftig bröstsim.

Allt roligt har ett slut. Efter en stund i den japanska badavdelningen med kall källa, varm källa, bubblande källa, samt superturbodusch satt vi i korstolarna och drack ett efterlängtat biron. Men hungern gjorde sig omedelbart påmind. De små risbitar som vi petade i oss på svarta gatan, (se Meiji Shrine) räckte inte långt mycket längre än hit. Mat!! ........