Lagom pigga efter ett kalas som höll på precis ända till
OS-invigningen var vi på hugget för ett besök på svenska ambassadens i tokyo fina
linoljade badavdelning, men först en rejäl dos jazz. Mats, chefen, tipsade oss via SVEN,
ungkarlarnas i Tokyo skyddsnät, att
"New Orleans Naughties", ett av tokyos bästa dixieband skulle spela på ett
tak. Kunde vi inte motstå naturligtvis. Det blev en taxi dit. Och upp på ett tjog
våningar så där. Vi hann precis köpa bäbba och sen klev de upp. Mats kom i sista
momangen och gav sin kamera till mig. Själv var han medbjuden upp på scenen och även
på efterföljande resa till Kobe och mer jazz.
Vi träffade dockas farbror och Uffe var där. Dessutom dök det
upp en japansk gubbe som ville snacka. Han undrade om vi kände till Åsedahus. Han hade
köpt ett monteringsfärdigt hus på sjuttitalet och nu hade fönstrena blitt så smutsiga
att han var tvungen att köpa nya. Han hade varit produktionschef på Kirin, ett av de
största bryggerierna i Japan. Vi kopplade ihop honom med David som har koll på
byggbranschen. Och jag lovade att vi skulle komma och lira med Dixie Dream på hans Rotaryjubileum 1997.
Uffe från Nobel Biocare skulle ha tioårsjubel med firman. Han
dealade med Naughties manager( se bild till höger) och lyckades få dem att komma till
partyt helgen efter. Helena fick sjunga igen. Och mig skulle de naturligtvis ha till att
lira banjo. Vi blev introducerade till
gröna bönor som man äter till pilsnern i tokyo. Fast man klämmer på skidorna så att
själva bönorna hoppar ut och förhoppningsvis träffar munnen. På taket fanns även
ingången till varuhusets som låg i huset översta våning. Där fanns
akvarieavdelningen. Och ute på taket mitt i jazzmusiken simmade fiskar och krälade
kräftor i blåa baljor ungefär som de man badade i när man var liten fast de var
uppblåsbara på den tiden. Man kunde köpa och fick fiska upp dem med håv. Vi höll oss
till bönor och bärs. Men rätt var det var tröttnade de småländska norrländskorna
på jazzmusiken. De var fortfarande alldeles upphetsade vid tanken att bada i det fina
svenska vattnet på ambassaden. Så skedde. |