En dag på paellarestaurangen...
Lördag 1996.07.20     


Efter kort marsch genom Roppongis gator erbjuder sig kyparens på Paellarestaurangen vinkännande polare att välja ut två viner till den mat som han först valt ut med hänsyn till de viner som han tänkt rekommendera till maten. OK sa vi glatt. Sen tog vi kort och kyparen började bröla som japaner ibland gör när de ser sina egna uppfinningar. Den här gången en digitalkamera av det japanska märket Casio. Följande sekvens blev resultatet förutom mätta magar och belåtna norrländskor som bara till hälften hängde med Per och Per för att köra skiten ur ännu ett motorcykelspel för 100 JPY loppet.

Paellarestaurantens stolte vinjapan reser sig efter serveringen av den första peppriga Pinot Noiren. Pelle "Konnesören" Krocket koncentrerar alla sina fyra sinnen plus de alldeles nyköpta japanska känselproteserna som kopplas direkt in på hjärnbarken. Han börjar med just dem. En lätt vibration avslöjar att druvan vuxit intill en smutsig tegelvägg i södra Lyon.

Endast för att avgöra vinbondens skostorlek lyfter han nu det flytande guldet i sitt glas till de övermusikaliska absolutgehörsbestyckade öron som han tränat och åter tränat. Han hör nästan omedelbart att det är ett par 43 och en halvor. En vanlig storlek på franska skinnstövlar just innan skörden.

Lagom imponerad tar han så fasta på innehållet med sin hökblick, van att läsa de allra minsta noterna i Carl Bertil Agnestigs senaste. Han registrerar jordmån och oktanhalt på odlarens traktor genom att avläsa de ytterst osynliga skiftningarna som uppstår när korken dras ur. Rött blir tokyorött och ljummet...

Lite under synfältet håller han sedan brygden för att snörpa ihop sin nuna till oigenkännlighet och på detta koncentrerade sätt avgöra hur länge bondens fru väntade med middagen den sista skördedagen. Men doften vann på detta i längden.

Ensam och majestätisk tar han så slutligen fram sitt starkaste vapen. Smaken. Det gäller nu att pricka in vilket klister flaskans etikett är klistrad med. Och här finns fällor. Den ena av Lyons klisterleverantörer gick i putten den sommaren. Men vet han det...

Ja, det verkar så. Konnesörpelle verkar helt nöjd, och det var även vi efter denna märkliga upplevelse med spansk mat på en fransk vinrestaurant mitt i Japan.


Redaktionens kommentar: Om det råkar vara någon som inte förstår vad Per egentligen har skrivit på denna sida så kan jag (Helena) berätta att Per och jag + Pelle Krocket (från Lithe Blås, här i Japan och gör x-jobb), Helena (norrländsk medicin student här på utbyte en månad), Maria (småländsk medicin student här på utbyte en månad) helt enkelt var på restaurang efter att ha haft inflyttningsfest, sett på OS-invigning, lyssnat på jazz och badat på ambassaden. Det var en rolig helg!

Skapad: 1996-08-02 av Per och Helena  (helbob@helbob.com). Uppdaterad: 1996-11-17