Bara lite bowling
Fredag 1996.08.09     


En vanlig fredag när Per som vanligt satt och skrev på ambassaden och Helena som vanligt satt hemma och knapprade på datorn för att försöka få ordning på något nytt JAVA-kommando eller någon ball HTML-kod uppstod plötsligt en febril aktivitet bland grannbefolkningen på Shirogane Maison. Jan & Malin, David, Helena & Per och nya Anna från ambassaden började diskutera direkt eller via telefon. Diskussionen gällde vad vi skulle hitta på. Poolen tyckte någon. För kallt (26 grader i luften, Brrr :) ). Videokväll? Torftigt. Gå ut och äta? För mycket folk överallt. Bowling? HURRA! Bowling, bärsabira och sen gå hem och laga mat? Bowling bestämdes och sen får vi se...

Bowlinghallen ligger i Shiba koen bakom trevånings drivingrangen i närheten av Tokyo tower. Koen betyder park och det är tur det för Shiba koen ÄR en park. Vi cyklade dit. Utom jag som inte hade någon cykel. Helena åkte från Shirogane men ringde för säkerhets skull alldeles inna för att upptäcka att vi andra inte kommit iväg. Då slapp hon stå ensam och vänta i Shiba parken. Till slut kom vi i alla fall iväg från ambassaden och knatade sakta mot bowlinghallen. På vägen passerade vi många roliga butiker. En som sålde antikviteter. Gamla samurajsvärd och gökursliknande träsaker och porslinsskålar och porslinsfat och porslin-alltmöjligt. Nästa roliga butik hade tatami-mattor, tatami-tavlor, tatami-exempel att ta med hem till släktingar som undrar hur tatami luktar. Sen kom vi fram till bowlinghallen.

Helena kom dit nästan samtidigt. Vi fick gissa lite på skostorlekarna för de mäter fötter i centimeter och inte tum i japan. Mycket konsekvent om man tänker på att de mäter allt annat i det metriska systemet också. Där är det vi som är knäppa i Sverige. Mäter allting i metriska mått utom fötter. Nåja. Olika klot hade olika vikt och olika färg. Så kanske det alltid är när man spelar bowling, vad vet jag. Detta var tredje gången som jag spelade, och bägge de förra gångerna hade alla klot samma färg i alla fall. Vi hyrde två banor och fick därför två jättestora papper att skriva poängen på. Inga datasystem här inte! Bred västerbottniska: "Och detta ska då vara ett av världens mest utvecklade folk!?" - som Pelle Krockets farbror skulle ha sagt i en något uppgiven och samtidigt det-var-väl-det-jag-visste ton. Nåja.

Vi spelade en stund i två olika konstellationer. Jan var överlägsen på hans, Pers och Helenas sida. Vissa omgångar (heter det så i bowling?) blev det riktigt många strikes, men ingen lyckades prestera några toppresultat. På den andra banan vet ingen vad som hände eftersom varken jag eller Helena var med där och de andra inte är med när vi skriver och vi inte orkar ringa och fråga för dp måste vi ju koppla ner Internetanslutningen och då kan vi inte kolla om vi får e-post. Det heter e-post nu och inte i-mejl. Nåja.

Efter bowlingen fick vi ta varsin lott i lådan i receptionen. David vann en grå T-shirt med fina bowlingkäglor på. Den passade. Sedan gick vi hemåt. Och cyklade. På vägen hittade vi en kinesisk restaurang som såg mysig ut. In där och börja beställa på ett sätt som börjar bli vanligt när vi är ute tillsammans allihop nämligen lite av alla möjliga sorter och sen provar vi allt och delar och har oss. Rätt kul för då hinner man ju prova till exempel sex gånger fler maträtter under den ändå ganska korta tid som vi åtminstone nu tror att vi ska vara här. Man vet aldrig vad som händer dock. Många svenskar man träffar här har varit här länge och de säger att det är lätt att bli kvar. Vi åt både räkor i stark sås, säkert bambuskott, köttstrimlor i zechuan-sås (heter det så?) och ris. Innan vi började var vi ganska hungrigha av all bowling, och vi tog några extra rätter bara för det, men när vi hade ätit en stund började vi bli förvånade att de aldrig slutade komma in med mat. Till slut var vi väldigt mätta, betalade och gick. Och strosade hem.

På vägen började det pratas om Mahjong. In till Malin och Jan dårå och fram med en vinare och Mahjong. Ingen kunde reglerna så bra så det blev en improviserad variant. Hur många brickor lägger man upp till sig själv i början? Ska det inte finnas blommor också? Fattas det inte några helvita? Många frågor som aldrig fick några svar. Men det var ett fint spel som Malin köpt för en japansk spottstyver på en loppis någonstans någongång. Bambuträ med elfenben. Fast det är klart, det är taskigt mot elefanterna...Eftersom reglerna var lite diffusa tror jag inte att man kan säga att någon vann direkt. Men det var kul ändå.

     Skapad: 1996-09-03 av Per och Helena  (helbob@helbob.com). Uppdaterad: 1996-11-17