Mitt under pågående Hockey World Cup i Sverige hade Malmös ishockeylag släpat sig hela vägen till Tokyo för att lira. Närmare bestämt till Shin-Yokohama. Pga WorldCup var halva laget utbytt mot skånska juniorer. Som en konsekvens vann det Rödvita Malmö över det Gulblå (logiskt eller hur?) japanska laget bara med några av mål (ca 5). Den svenska hejarklacken bestod av 15 personer. Vi satt på egen läktare, antagligen för att undvika för mycket läktarvåld. Det skulle kunna bli riktigt otäckt med tanke på alla våldssporter som japaner tutar i varandra i kombination med hetlevrade vikingar som bara längtar efter att sätta knytnävar, stilletter, militärkängor och annat i japanernas små kroppar. Hm... Näe, det var inte mycket till hockeystämning faktiskt. Och kallt var det också. De filtar som fanns fick vi inta använda. Trots att ingen annan använde dem. Fel sorters platser antagligen...

När vi kom hem var det fint väder och parken vid Hiro-o tunnelbana (nära vårt hem) såg inbjudande ut. Det fick bli glass. Per är förtjust i bägare, fast de såg så små ut...Aha! De har "take-away". Det blir bra. Helena beställde en vanlig strut och det gick bra. Per beställde en halv liter i burk. Expediten satte på ett tjockt lock, tejpade och klistrade och la alltsammans i en påse. Sked, förklarade Per, varpå den näpna japanskan såg mycket undrande ut. Men hon fattade till slut och tog bort lock och påse, men var tvungen att fråga sin kollega, lika näpen och häpen japanska om hon verkligen fick sälja glassen så. Man kan ju inte äta så mycket på en gång! Men det gick bra tillslut. Och det var gott meddelas!