Vi är bara fyra elever i vår klass, vilket ju är fördelaktigt. Det blir ju nästan som privatlektioner. Deltagarna är, förutom oss, Thibault Fayette och Anna Wollberg.. Thibault gör sin "militärtjänstgöring" här i Tokyo. Han har ungefär samma jobb som Per fast på franska ambassaden. Om han hade gjort lumpen i Frankrike hade han fått ungefär vad en svenska militär för under sin obligatoriska tjänstgöring. Det är ju inte mer än "några kronor" om dagen. Men Thibault som åker till Japan får ca femton tusen kronor i månaden i lön förutom boendet. Han bor långt upp i Tokyos norra regioner i ett hus och vi bor ungefär 5 minuter från den franska ambassaden.

Anna jobbar på Svenska Ambassaden med administrativa göromål. Hon kommer från Norrland. Det är bra med lite norrlänningar i omgivningarna. Anna kom till Japan efter oss, och innan dess hade hon spenderat 3 år i Teheran i Iran. Hon verkar glad att inte behöva gömma sig i en massa svarta tygstycken. På bilden till höger ses Anna i djup koncentration!

Undervisningen följer en bok som heter "Japanese for Busy People" och den används av många andra utlänningar här i Tokyo. Hittills har vi lärt oss hur man presenterar sig för varandra och hur man utbyter visitkort (en mycket betydelsefull företeelse i Japan). De senaste fem lektionerna har börjat med att läraren frågor oss var vi har varit under helgen och vart vi skall åka i morgon, vad vi gjorde igår etc... det blir ibland lite upprepande eftersom vi (Per och Helena) oftast gjort saker tillsammans. När vi ska berätta om vart vi varit idag så har ofta både vi och Anna varit på svenska ambassaden och Thibault-san har varit på franska ambassaden. Snart får vi nog lära oss några fler verb (än åka och komma) så då kanske diskussionen kan bli något intressantare.

Japanska är ett spännande språk på alla sätt och vis. Till en början är ju skriftspråket fullständigt katastrof artat omöjligt att förstå. Men snart visar det sig att åtminstone delar av det hela inte är helt omöjligt att hantera. Japaner har 3 olika "alfabeten". Två fonetiska och så en oändlig uppsättning sk Kanji. Kanji är ursprungligen kinesiska skrivtecken som vart och ett har en specifik betydelse. I kombination får dessa Kanji en annan betydelse som med största sannolikhet hör ihop med betydelsen av Kanji-tecknena var för sig. Ett exempel på detta är tecknet för Gaijin (dvs icke-japan, utlänning, västerlänning). Gaijin på Kanji skrivs såhär: . Det första tecknet uttalas gai och betyder "outside". Det andra tecknet uttalas jin (djin) och betyder "person". Outside person = foreigner. Klart som korvspad. Dessa tecken fungerar även i China och Korea, men uttalas på annorlunda sätt. Stjernberg skrivs såhär:  och uttalas HoshiYama (=stjärna + berg). Hjertén skulle kunna vara detta:  som uttalas kokoro. Det betyder hjärta , men har en något djupare betydelse än den svenska. Japan heter som ni kanske alla vet Nihon på japanska och skrivs med Kanji tecknena sol och ursprung: . Solens Ursprung helt enkelt. Detta p.g.a. att Japan ligger i öster där solen går upp först.

För att man ska veta hur saker och ting uttalas, och för att man ska kunna skriva partiklar och andra icke-Kanji representerade ord så finns det även de två fonetiska alfabetena. Hiragana och Katakana. Hiragana används för alla japanska ord. Det kan även användas för att beskriva hur ett Kanji uttalas. Ett Kanji-tecken kan nämligen oftast uttalas på flera olika sätt t.o.m. när det betyder samma sak. Alla Kanji kan beskrivas med Hiragana, men med bara Hiragana (som ju är ett fonetiskt alfabete) kan man inte säkert veta vad ett ord betyder eftersom det kan finnas tiotals Kanji som passar med det uttalet. Ganska krångligt, eller hur. En regel är i alla fall att om det finns ett Kanji så skrivs det med Kanji, vilket innebär att man måste lära sig Kanji i skolan, annars kan man inte läsa ordentligt. 1981 så rekommenderade  "The Japanese Language Council" från "The Ministry of Education" en lista med 1,945 st Kanji som man bör kunna för sk "daily use". Dessa kallas Jooyoo-Kanji. Orden ovan skrivna på Hiragana ser ut såhär: = gaijin (främmande person), = hoshiyama (stjärna+berg), = kokoro (hjärta) och = Nihon (japan). Nedan ses en tabell med de japanska ljuden som vart ock ett kan beskrivas med ett Hiragana (eller Katakana).

Katakana, den andra uppsättningen med fonetiska tecken, liknar Hiragana en del men har mycket kantigare tecken. Katakana används alltså för att uttrycka utländska ord och namn. Till en början tror man inte att det är så många ord, men det fullständigt kryllar av utländska - framförallt engelska - ord. Alla saker som har tillverkats efter 1950-talet har i princip ett engelsk influerat namn och skrivs således med Katakana. Vi övade Katakana stenhårt i två timmar med hjälp av bildassociationer och efter det kunde vi beställa ur menyn på en restaurang. T.ex. skrivs alla utländska maträtter med Katakana. Och alla drinkar. Det är dock inte alltid helt enkelt att representera utländska ord med Katakana eftersom inte alla vokaler och konsonanter finns i det japanska språket (se ovan). Det finns många roliga exempel på detta. Man måste ha en del fantasi för att förstå dessa ord även om man kan läsa alla Katakana-tecken riktigt. Att skriva japanska med västerländska tecken kallas skriva med Romanji.

Våra namn skrivet på Katakana ser ut såhär:

Helena Stjernberg = = herena shaamberi (pga av att n för b och p blir m)
Per Hjertén = = peru iaruteen

Ett tricks när man läser Katakana är att ta bort alla u sen prova att byta ut r mot l så kanske man har hittat ett ord man känner igen.

Katakana	Romanji	Här ser ni exempel på hur knasigt det kan bli när man beskriver japanska ord, som härstammar från engelskan, med Katakana. Vi utlyser härmed en tävling. Den som först skickar oss ett mail med flest antal korrekta översättningar av dessa tolv ord till svenska vinner en liten överraskningsvinst.	Katakana	Romanji
	erebeetaa			kurinton
	booihurendo			raito
	takushi			intaaneto
	teeburu			peiji
	burajiru			sarariimaan
	borubo			saabisu

Per ägnar sig flitigt åt att få in små vitsar här och där under lektionerna. Japaner är ju inte direkt kända för att springa omkring och skämta med varandra, och ironi är något dom aldrig utsatts för. Detta är ju mycket spännande, men som tur var har vi lärt oss ordet för skämt (jodan - uttalas djodan) så att vi kan tala om för de stackars utsatta flickorna som är våra lärare att vi faktiskt skämtar med dom.

Det finns mer kul att lära sig om det japanska språket på dessa länkar:

• Foreign Language for Travellers - med mycket bra information om flera språk och resmål
• Travellers Japanese with voice - NTT

Jaha, nu kan du japanska, så då är det bara att komma hit och öva. Välkommen.