Som tur är kom dom hit på fredagen och klarade av att ta sig till ambassaden där vi skulle bada lite. Henning hade inte tagit med sig några badbyxor och gav sig därför ut att köpa på vägen till ambassaden. Han och per gick in i ett varuhus och hittade lämpliga byxor att prova. När Henning hade gått in i provhytten och satt på sig byxorna gjorde han som man brukar i Sverige. Han öppnade provhytten för att fråga Per vad han tyckte. Utanför stod den stackars japanskan som hjälpte dom att välja badbyxor. Oj oj oj! Stackars flickan visste väl inte vart hon skulle ta vägen. Henning köpte i alla fall badbyxorna som liknade de som min morfar hade för drygt 20 år sedan.

På lördagen började vi lite lugnt runt 12-tiden med att besöka Kejsar ´Palatset. VI fick förstås inte komma in i palatset, inte ens i närheten. det får man bara göra två gånger om året, 2:a december (kallas New Years Day här) och på kejsarens födelsedag den 23:e december. Men man får se den vackra bron som heter något med ögon eftersom det ser ut som glasögon när bron speglar sig i vattnet. Bakom denna bro finns den kända "Niju-bashi " - The Double Bridge som leder in till palatsområdet.

Vi fick i alla fall gå in i The "East Imperial Garden" som är den delen av palatsområdet där Edo Castle låg under Edo-perioden på 1600 och 1700-talet. Det var grönt och fint och gott om utrymme. Vi gick mest och pratade hela tiden så vi missade säkert en del av vad som går att hitta i denna fina trädgård. En ska vi såg var något som kallades Dojo (tror jag ). Det var ruinen (bottendelen) av det som var en gång var en 5 våningars pagod eller något liknande innan den brann ner. (bilden till höger)

Både Hennings flickvän och syster är mycket konstintresserade, och Henning hade naturligtvis fått order om att utforska konsten i Japan. Därför styrde vi nu stegen mot "National Museum of Modern Art". Detta museum låg nämligen så oerhört lämpligt alldeles vid utgången av East Imperial Garden och vi stegade in för att få oss en dos kultur. Det fanns både japanska målningar och målningar västerländsk stil, allt av japanska konstnärer, och Henning blev utfrågade av oss angående de olika stilarna. Nu var det ju inte han som var konstexperten så han klarade sig undan med lite diffusa svar. Japanska konst är faktiskt mycket vacker och ofta är väggarna tatami-rummen i gamla tempel och slott vackert utsmyckade av kända japanska konstnärer från alla olika tidsepoker.

 Kulturtimmen var snart över och det var dags för lunch. Vi hittade en liten udon-restaurang (japanska nudlar) där vi fick vila våra trötta ben ett tag. Det var behagligt. Henning och Per (Norton alltså) hade ju dessutom promenerat i TVÅ timmar från sitt hotel till Kejsar Palatset på morgonen. efter maten gick vi till Oriental Bazaar. Det är dit man går för att köpa typiska japanska saker som man vill ta med sig hem. Där finns allt och för den som kommer till Tokyo kan jag rekommendera att gå dit trots att det är ett typiskt turistställe. Det ligger nära en tunnelbanestation som heter Omotesando.

Efter Oriental Bazaar var vi trötta och beslöt oss för att åka till grabbarnas hotell och vila lite innan vi hittade något middagsställe. de bodde på 30:e våningen på ett fint hotell mitt i Shinjuku, Skyskrapeavdelningen i Tokyo. Vi vilade till en film och slumrade till lite smått. Filmen gick bra och dom fick varandra på slutet. Hjälten vann. Jag kommer inte ihåg vilket film det var men det brukar ju sluta på samma sätt så...

Middag intogs i form av Shabu-shabu (en mycket god japansk rätt - liknar sukiyaki) på 30:e våningen i ett annat högt hus i Shinjuku. Vi åt tills vi rullade ut ur restaurangen. Efter maten begav vi oss hemåt och "grabbarna" gick till sitt för att vila upp för en ny fullspäckad turistdag i morgon.

På vägen hem passerade vi ännu en gång området vid Shinjuku tågstation som bebos av uteliggare i sina "fina" kartonghus. Denna kväll såg vi för första gången ett slagsmål mellan två uteliggare. Den ena killen sparkade med undersidan av foten rätt på den andra killens huvud. Som tur är så var sparkkillen lite påverkade så han missade oftast trots att han tog sats med foten högst 30 cm från den andres huvud. Det blev en del blod och polisen kom, men gick snart igen. Obehagligt, men som tur är ganska ovanligt.