Per och Helena - Mera Henning och Per

Frukost i Shinjukutrakten. Vi lärde oss hur man äter de jästa bönorna "Natto". Först ska de vispas med massor av soja och sedan blandas i riset. Då var det gott plötsligt!

Dags för ett besök på Meiji Shrine, ett av japans mest berömda tempel. De två giganterna Per och Henning ska här bräcka det japanska rekordet i att sätta ett mynt högst upp i sprickan på den enorma porten till Meiji-shrine i Yoyogi-parken. Jämför med japanskan på den högra bilden.

Inne i Meiji-shrine firades "The thousand dolls day". Folk vallfärdade med dockor som skulle säljas till förmån för bättre behövande. TV var där och det var mycket högtidlig ceremoni. Efter en timme tröttnade vi och bestämde oss för att smita när de skulle byta talare. Talet avslutades, vi reste oss och smet (snubblandes över de japaner som satt ivägen). Det visade sig att ungefär 20 sekunder senare reste sig alla de andra också för att gå ut . Det var därför uppenbart att vi "korkade" gaijins inte förstått ett enda dugg av vad som sades under ceremonin i templet. Man kan inte lyckas jämt...

Vidare till antikmarknad...

..som är varje helg på något tempel någonstans. Gubbar på filtar på gatan som säljer allt gammalt man kan tänka sig. Allt från japanska moraklockor till överrockar till leksaksbilar. Det mesta dyrt och fult, men ett och annat fynd kan man göra om man har lite tålamod. Skänken på bilden ovan är ca 100 år gammal. Pris 800 000 yen = 50 tusen bagis!

Dags för käk! Grabbarna ville ha Sushi till lunch. Vi försökte hitta Sushi i Ginza (fina shoppingdistriktet) och hamnade på en dyr krabbrestaurang. T.h. ser vi den radiobaserade servitristillkallaren. Jag trodde att det var saltkaret och tryckte. Servitrisen kom direkt och började buga sig.

"Tre söta" serverade det till synes oändliga antalet smårätter som ingick i den billigaste varianten de hade.

Till höger har vi en klassiker. Av någon anledning gör alla japaner V-tecken när de ska vara med på bild. Henning flinar.

En av rätterna serverades i krabbans skal. Men det förstod inte alla vid vårt bord. Vi ser Per Norrthon i auktion.

Några olika krabbmodeller. Den gröna är av mat-plast. Gräsform är vanligare och hittas ofta i lunchlådor, "o-bento". Nykomlingar som ska smaka på allt brukar tycka att de är lite sega. Den röda är ett matpinneställ....................och den bruna är ett askfat, "haizara".

Tänk va mycké kul man kan ha med en krabba va! Till höger ser vi måltiden i sin helhet. Men man glömmer lätt. Efter de första små aptitretarna började vi hallucinera om hamburgare. Men när vi hade ätit klart såg vi i kors av mättnad.

På vägen hem upptäckte vi att det finns hus i Tokyo som är så smala att man faktiskt når att omfamna dem. Hur möblerar man där inne?