Sen satte vi oss alla i Shima-sans bil för att bege oss till Kamakura. Varken Per, Jag (Helena) eller Pelle visste om vi skulle åka bil till närmsta tågstation, eller om vi skulle åka bil hela vägen till Kamakura och på så sätt trängas med dom andra miljonerna människor som också ville se havet denna behagliga söndagmorgon. Men Shima-san sade: "We go by car to Odawara, and zen by train. I drive through the mountains". Jättemysigt tyckte vi. Så vi tog en liten bergsväg till Odawara och där kändes det nästan som att åka bil i Österrike. Innan vi lämnade Ashigara ville vi dock ta kort på risfälten som vi ju faktiskt aldrig tidigare sätt. Det växer fullt med risplantor överallt och de ser ut ungefär som de svenska sädeslagen (vete eller havre eller nåt, inte vet jag). Efter risfältsfotograferingen åkte vi upp på Ashigara mountain där vi sa hej till Kintaro, the Golden boy, en legend från 1100-talet (det är han som sitter på björnen med en yxa i handen). På andra sidan berget fanns ännu en stad vid namn Ashigara, men denna gång Minami Ashigara. Vi åkte vidare och var snart i Odawara där vi tog tåget till Kamakura.

Väl framme nästan i Kamakura bytte vi till ett lite mindre tåg "Enoden-line". Detta är en gamma tåglinje som går från Kamakura och förbi en pittoresk och turist/surfar-besökt liten ö vid namn Enoshima. Eftersom vi kom från andra hållet så åkte vi först till Enoshima. Det var varmt. Fullt med folk också. I vattnet fanns det surfare, windsurfare, jetski-åkare och faktiskt en hel del segelbåtar också. Det verkade som om man kunde hyra dem, men det vågade vi inte ens tänka på för då skulle vi bli totalt ruinerade. Senare fick vi höra att förutom att det är svindyrt att köpa båt i Japan är det dessutom svindyrt att ha båt i hamn i Japan. Och då får man inte ens en kaj-plats utan måste lyfta upp båten och köra in den i "garaget" när man seglat färdigt. Vi seglade i alla fall inte i Enoshima. Vi vandrade över en gång bro till den lilla ön och där tog vi en promenad. Ön är i princip ett berg och därför har dom utrustat den med små rulltrappor så att man inte skall bli så trött på sin vandring. Tänk så fiffiga dom är japanerna. Vi följde "leden" tillandra sidan ön och där hittade vi en grotta att besöka . En hel del rovfåglar kunde man se också och dom flög ganska nära. Utsikten från toppen på ön och söderut var helt fantastisk om än något disig. Ingenting annat än vatten och båtar så långt ögat kunde se. Väl tillbaka vid brofästet igen var det dock trång och full commerce!. Bland annat kunde man köpa sniglar eller vad det nu var egentligen. Tydligen väldigt kända över Japan i alla fall. Vi käkade inga sniglar utan började istället bege oss tillbaka till tåget (enoden line) för att åka vidare mot Kamakura. Något måste vi ju äta iallafall och letade därför först upp en lunchrestaurant där vi kunde sitta ute och äta. Detta är väldigt ovanligt i Japan, och idiotiska Gajins som vi är så valde vi naturligtvis att sitta ute i den drygt 30-gradiga värmen istället för att gå in i den svala behagliga luftkonditionerade restaurangen. Stek och pommes frites blev det. Gott, gott!!

Vidare med lilla tåget. Inte heller denna gång lyckades vi komma ända fram till Kamakura utan stannade några stationer innan på Hase Station. Där skulle vi titta på en jättebuddha. Pelle Krocket hade läst på i "Lonely Planet Japan" och det var han som visade vägen. Vi hittade The Hase Daibutsu (The Great Buddha)" men kunde tyvärr inte gå in i honom för det var stängt. Vi fick se honom utifrån. Han var stor. För 500 år sedan svepte en stor tidvåg in över Kamakura området. Det tempel som då fanns här vi Buddhan - Kotokuin Temple - försvann helt, men vår store vän fick stå kvar. Tidvågen måste varit ganska kraftig eftersom Buddhan står drygt en kilometer in på land. Vi hade ett tempel (till) att besöka i Hase också innan vi skulle åka in till själva Kamakura. Hase Kannon Temple låg mycket vackert i bergssluttningen ner mot Kamakura, som ligger i en Sagami bukten i nordvästra delen av Miura-halvön. Detta är den första lilla halvön som ligger strax söder om Tokyo. På tempelområdet växte det bambu och vi kunde inte låta bli att ta en bild på denna fantastiska naturprodukt. Haso Kannon Temple har en 9 meter hög trästaty - The Goddess of mercy - med elva ansikten som har en intressant historia bakom sig. På den tiden denna staty tillverkades gjordes inte bara en utan två statyer. Den ena till Kyoto och den andra.... den lade man i havet för att den skulle bringa lycka och välgång till den plats där den flöt iland. Och den flöt iland i Kamakura. Så är det med det. Tempel området var fullt med små stenstatyer som kallas jizo-gravstenar. Som vanligt har vi ingen aning om vad det hela går ut på , men det fanns gott om stenstatyer. Säkert flera tusen. Dags att dra vidare till nästa turistattraktion.

Så äntligen kom vi fram till Kamakura , en av Japans äldsta och bäst bevarade städer. Kamakura var Japans huvudstad under 1200-talet och det finns en hel del att läsa och lära om Kamakura ( introduktion , kort historik, Kamakura Museum) Nu var ju klockan ganska mycket (ca 5 på em) när vi kom in till slutstationen, men vi hade ju redan klarat av några av de tunga punkterna på Pelle Krockets lista. I Kamakura skulle vi hitta en bro som inte gick att gå över samt titta på ännu något tempel. Vi vandrade utmed en mysig liten shopping gata och kom tillslut till ingången av templet med bron vi letade efter. Vi hittade ingen så vi var till slut tvungna att fråga en gammal tant. Hon pekade hundra meter tillbaka (där vi just gått förbi). Så spännande var den bron att vi bara gick förbi. Den var ganska korkat tillverkad i alla fall - ungefär som 170 grader på en cirkel (dvs nästan en halvcirkel). Det finns ju ingen i världen som kan gå över en sån bro. Detta sista tempel vi tittade på hette "Hachiman-gu Shrine" och det var stort och såg ut som ett tempel. Det var ett Shinto-tempel. Här i japan finns två stora religioner - Shintoism och Buddism. Det mest intressanta med dessa "religioner" är att de har över 100-miljoner "troende" japaner. Hur går detta ihop? Dom är många men, så vitt jag förstod så är dom ca 128 miljoner. Jo.... såhär är det att, att man tillhör båda religionerna. Den ena (Shintoism) "används" för festligheter såsom bröllop och liknande saker . Den andra (Buddism) får ta hand om begravningar och sånt. Vi lovar att återkomma mer om detta när vi läst på lite. Det engelska ordet Shrine hänvisar till Shinto-tempel, och ordet Temple hänvisar till Buddistiska tempel. Så nu vet ni det. På detta sista Shinto tempel verkar dom ha riktigt festligt, för vi hittade en del sake i en hylla. Eller ska vi kanske säga fullständiga jättemangder sake. Se själv på bilden till vänster.

Nu var den stora frågan: Ska vi hinna med ett tempel till eller ...? Pelle Krocket var het på gröten, men vissa av oss andra (resten) tyckte att vi sett nog tempel för dagen och det tyckte nog Pelle också. Han var inte svårövertalad när det föreslogs att vi skulle smita en på ett japanskt matställe och ta en avslutande pilsner för dagen. Med pilsnern blev det också en liten bit mat som vi ju hade förtjänat efter denna heldag i Kamakura. Vi sa hejdå till Pelle och Shima-san och tackade för att vi fått komma och besöka dom i Ashigara. De åkte åt sitt håll och vi tog tåget "hem" till Tokyo efter en mycket behaglig helg. Det finns ju "landet" i Japan också!